Ida

SLU, på veterinärutbildningen. Egentligen hade jag velat plugga till läkare nu, men det var rekordhögt i år. Så jag sökte det högst, och sen veterinär och sen civilingenjör. Men jag kom inte in på läkare utan blev reserv, för det hade höjts på alla utbildningar. Nu är jag jättepeppad på veterinär. Jag har alltid hållit på jättemycket med djur, och sen tycker jag medicin är jätteintressant. Nu har jag varit på ett sjukhus och jobbat i ett år, så då har man fått se lite i alla fall. Jag tycker sånt är väldigt intressant, och det är ett varierande yrke.

Provet innan, hösten innan, fick jag 1.1, och det är det jag har snittat på alla mina prov. Jag har inte pluggat, utan bara anmält mig för att se om jag kan höja mig. Jag har gjort provet sju gånger, alla gånger man kan göra det. Men det var sista gången jag pluggade, och då höjde jag mig jättemycket. Nu i våras fick jag 1.6.

Både mängden, jag gjorde väldigt många prov. Men sen behövde jag kanske inte så många som jag gjorde. Bara att man sitter och gör kanske fyra hela prov på tid, så lär man sig vad de frågar efter. Man hittar ett mönster väldigt fort, det är som att man känner igen alla uppgifter efter ett tag fast de bara har bytt namn. Och då hjälpte de här lektionerna som fanns, att man kunde bli lite snabbare på vissa delar, speciellt på matten. Det fanns lite genvägar, hur man kan göra för att räkna ut procent snabbare, och att man kan stryka alternativ som är orimliga. Det var också något de sa på en genomgång, att på läsförståelsen kan något som är så extremt som aldrig eller alltid nästan strykas på en gång, för allting måste ha stöd i texten. Det har verkligen suttit kvar, och det hjälpte mig jättemycket.

Generellt hela verbala delen, och det har jag alltid tyckt. Jag har aldrig varit någon som läser, och jag har inte varit bra på ord heller. Jag vet inte var jag har hört det ifrån, men att man inte kan plugga upp den delen, för det tar hur många år som helst att bygga upp ett ordförråd. Så jag har bara känt att jag har haft jättedåligt självförtroende med det. Men sen gick jag ändå helhjärtat in och pluggade båda delarna lika mycket, och då höjde jag mig jättemycket. Jag tror att jag förut har fått som högst 0.8, och nu fick jag 1.3 på verbala.

Jag sökte upp gamla prov och hade dem på datorn, med ett papper bredvid där jag skrev ner A, B, C. Men jag gjorde det inte på tid, utan jag kunde sitta med ett prov hur länge som helst. Jag tänkte att jag kommer få upp hastigheten sen. Men sen pluggade jag inte med det, för jag hade inte disciplin för det.

Det bästa med HP-appen var prognosen. Jag älskar statistik och att få en graf eller siffror, och då är det så skönt att kunna se att man höjer sig. Jag fick exakt samma som den räknade ut. Först var det nej men gud, jag tror inte att det kommer gå så, men det var faktiskt väldigt skönt. Och jag la ner lite mer tid på det som jag var lite sämre på och försökte vara snabbare på resten.

Sen är det jätteskönt när man gör proven att de rättas på en gång, och att det går så snabbt. Och att det är uppdelat, det blir inte lika mastigt som när man bara har provet framför sig och sitter och bläddrar. Sen var det ganska smidigt med tabellerna och diagrammen, att man kunde mäta och använda linjal och dra streck. Och sen genomgångarna, och att det finns svar till alla uppgifter. Man sparade så mycket tid.

Det som gjorde att jag ändå fick en liten kick var när jag hörde att en kompis hade höjt sig så mycket. Då blev jag också motiverad. Och sen hade jag andra vänner som pluggade samtidigt, som också gjorde att jag blev inspirerad och ville fortsätta. Sen tror jag att man måste vara lite på rätt ställe. För typ ett år sedan hade jag inte velat, men nu ville jag verkligen plugga och jag vet vad jag vill, för jag hade verkligen ett mål. Och det var det jag tänkte på när jag satt och pluggade. Tänk när jag pluggar till läkare, då kommer det här vara jättevärt det.